Lydnadskurs för Fanny och Thomas, dag 2

Så var nu denna kurs till ända, och jag är väldigt nöjd. Igår var jag lite tveksam. Visst jag förstod varför allt var så viktigt, bra o.s.v. men alla de där grunderna hade jag redan läst om i forum, tidningar, artiklar m.m.
Idag jobbade Tuva och jag inte med grunder alls, och efter idag känns det som att jag tror på detta träningssätt mycket mer. Jag vet inte riktigt varför, men det är bara en känsla jag har. Skillnaden mellan Fanny och Thomas tänk och Canis tänk som jag gillar mest är att man enligt Fanny och Thomas inte ska nolla hunden utan vänta ut den. Tuva har blivit väldigt låg om jag nollar henne för mycket, och därför känns Fanny och Thomas tänk jättebra för oss.

Fritt följ
Självklart gick Tuva superfint fritt följ, nu när vi hade chans att träna för instruktörer och få hjälp att finputsa. Men våra höger- och vänsterhalter är nog vår svaga länk, och dessa fick vi lite tips av Thomas på hur vi skulle förbättra. Vi ska göra vändningar på stället, och när de sitter bra ska jag börja ta ett steg innan jag gör vändningen, och sedan utöka antalet steg innan vändningen och halten. Jag måste vara väldigt noga med att aldrig belöna när hon hamnar för långt fram. Thomas trodde att hon satte sig för långt fram för att det är ett sätt för henne att kompensera för dålig bakdelskontroll, men så länge hon bara får belöningar för de halterna som är rätt så behöver vi inte jobba något extra med bakdelskontroll på t.ex. klossen. Här måste jag också komma ihåg att det viktiga är att Tuva inser vilken position som är den rätta. Alltså, om hon gör en dålig halt (eller ingång för delen) ska jag bara vänta ut henne tills hon själv kommer på vilken position som är rätt. Vid väldigt många fel på raken kan jag förstås hjälpa henne m.h.a. en target.
För första gången provade vi också stegförflyttningar. För enkelhetens skull valde jag förflyttningar åt höger (för Tuvas del). Vi gjorde så att vi stod mitt emot varandra och så flyttade jag mig med myrsteg åt vänster. Till en början klickade jag bara för minsta tendens till sidförflyttning (det kom en hel del backanden...), men väldigt snabbt började jag kräva mer av henne. Mot slutet hade vi faktiskt fått till fina förflyttningar åt sidan, där både fram- och bakbenen hängde med. Nu måste vi bara komma ihåg att träna på detta lite nu och då, för jag tror att det är väldigt nyttigt för vårt fria följ om vi kan lägga in stegförflyttningar vid sidan.

Rutan
Jag diskuterade tagetöverföring med Fanny, och vi kom fram till att i allmänhet (men särskilt i momentet rutan) är det viktigaste att hunden aldrig stannar för tidigt. Det gör inte så mycket om den springer lite för långt, men man ska aldrig tumma på gränsen mellan föraren och targeten! Under det sista passet innan lunch provade vi att köra först vanlig targetöverföring, där Tuva skulle stanna precis bakom en planka. Det gick väldigt bra, så vi la in övningen i rutan. Första gångerna gick det väldigt bra, och Tuva sprang antingen dit targeten hade legat eller lite längre. Men efter några skick så märkte jag att hon var trött i huvudet, för då slutade hon att se rutan och sprang omkring lite var stans. Så vi la ner det projektet för dagen, men det känns väldigt bra och jag tror att jag vågar gå framåt mycket fortare nu än tidigare!
Eftersom jag inte är ute efter att lära Tuva att hitta en specifik punkt i rutan måste jag komma ihåg att klicka för rörelsen "att springa i/genom rutan", alltså ungefär när hon är i mitten. Om hon sedan stannar på targeten (om den finns där) eller inte är inte så väldigt viktigt.

Inkallning med ställande
Här kom vi fram till att det är viktigt att när man tränar med stora avstånd så måste targeten kunna glida, då det är väldigt fysiskt jobbigt för hundarna när det bara "tar stopp". Man kan också kombinera träningen med target med att träna frivilligt backande, och om stopp-signalen sitter väldigt bra fungerar det att hunden kommer spontant mot en och man säger stopp. Fördelen med att använda target är att man kan träna in rätt teknik.
Jag ska iallafall jobba mycket med att sätta Tuva, backa iväg med targeten och ge henne fri-signal. Vi ska inte jobba på stora avstånd alls, utan bara för att få in rätt teknik. Steget efter det blir att göra samma procedur, men att jag släpper targeten precis innan hon ska stanna på den. Och därefter banta ner hjälpen att jag drar i targeten så mycket som möjligt.
Min personliga tanke och plan just nu är att köra mycket med target på nära håll för att få in rätt rörelse, och sedan kombinera det med spontana inkallningar med stopp-kommando. Jag måste antagligen träna mer på stopp-kommandot, men det är nog inga problem.

Fjärrdirigering
Detta var det absolut sista vi gjorde på kursen, och jag valde det med flit eftersom vi har haft så svårt med skiftet stå-sitt (hon är rackarns så snabb med att flytta fram baktassarna!). Här hjälpte tankarna om att man ska vänta ut hunden mig enormt mycket. Istället för att behöva nolla henne flera gånger så väntade jag bara tills hon bjöd sättanden som jag godkände.
Jag började sittandes, och förstärkte först vanliga sitt och sedan backande. Därefter försökte jag förstärka bakåtsitt, men även "backande med låg bakdel" ibland. Det gick inte så bra (läs: det gick som när vi har tränat hemma), så då provade jag att stå upp istället. Och det blev faktiskt mycket bättre! Jag tycker fortfarande att det är svårt att se när hon flyttar baktassarna (det är inte lätt med allt krulligt hår och den farten som Tuva har...) men det blev klart bättre när jag stod upp. Jag måste komma ihåg att pusha henne framåt och att våga ställa krav på rätt sorts sättanden. Jag klickade nog för många dåliga sättnaden, men mest för att jag är så van att antingen nolla eller klicka. Jag måste komma ihåg att man faktiskt kan vänta ut hunden tills den bjuder det man faktiskt vill ha. Och jag måste komma ihåg att hela tiden pusha och öka kriterierna! För som Fanny sa; "när jag ligger på 80% så vill jag göra det svårare". Det tolkar jag som "bara för att man inte ligger på 80% så behöver man inte sänka kriterierna".

Det som har gjort störst intryck på mig under den här helgen, och som jag kommer att rätta mig träning efter, är att våga vänta ut hunden. Hunden måste själv inse t.ex. vilken position den ska ha. Det är inte bra träning om vi "räddaer hunden" genom att klicka (och därmed t.ex. hindra den från att gå för långt i ingångarna).
Jag har också insett hur bra det är med ordentligt inlärda burlekar och fri-signal. Burlekarna gör att det blir tydligare för Tuva när vi tränar och när det är paus. Fri-signalen underlättar många övningar, om den används på rätt sätt.
Jag har fått massor med ny inspiration, och mot mina odds känns mycket av det som Fanny och Thomas sa under helgen som något som passar mig. För om jag ska vara ärlig så har jag varit lite tveksam till vissa av deras sätt att lära in på, även om jag helt har hållt med om andra saker. Jag vill absolut gå fler kurser för dem (även i agility, där jag är helt grön och inte har så mycket att "säga till om"), synd bara att de bor i Norge och inte Uppland. Men till sommaren, då vill jag absolut gå något läger!
Till slut måste jag också få skryta lite med att både Thomas och Fanny berömde både mig och Tuva. Jag för mina motoriska färdigheter som timing, och Tuva för att hon är väldigt söt och väl tränad. Lite stolt man blir som matte då, när nåra av klickervärldens gurus säger det...! :-)