Olika typer av motivationsladdning

I helgen åkte Tuva med resten av familjen upp till Dalarna för att bara njuta av livet medan familjen slet med "höstfix". Själv passade jag på att hitta motivation genom;

- att göra personbästa på Lidingöloppet

- att göra fyra sorters hundgodis (blodpudding, fiskpudding, plättar och äckelpäckel-lever)

- läsa "Skjut inte hunden" och "Shaping Success"

- titta på Susan Garretts DVD "2x2 weave pole training"

Agilityladdningen är i full gång!! Idag har jag och Tuva varit på både UBK och UHV och kört korta pass slalomträning. Susans metod är bara så kul! Och Tuva är så duktig! :)

Två sätt att definiera lycka!

Lite trixträning

Här kommer filmen som efter mycket om och men äntligen finns på internet. Tuva visar inte upp sitt allra mest fokuserade och ivriga jag efter en dag med både spårning, agility och fysträning...

Lugn och fin idag

Imorse, innan sommarvärmen slog till och vi alla tyckte det blev på tok för varmt för att göra något vettigt, var vi ute och spårade. Jag hade lagt tre godisspår på ca 30 - 50 m som alla gick över bergshällar med lite mossa och fick ligga runt en timme. För att Tuva inte skulle vara alldeles för pigg och galen gick vi en promenad i halvtimme där vi passade på att träna på att inte dra i kopplet. Den träningen går snabbt framåt om jag bara bestämmer mig för att hon baske mig inte får dra en centimeter.

Spårandet gick verkligen superbra! Tuva fick vittring på spåren långt innan vi kom fram till dem och drog en del för att få komma fram fort, men hon var ändå lugn och noggrann när hon spårade. Vid första spåret blev det lite knas när hon skulle börja spåra (jag tror inte att hon förstod att hon skulle spåra fastän hon hade vanliga kopplet och halsbandet) men de andra två gjorde hon riktigt snyggt. Duktiga tjejen! Nu ska vi fortsätta utveckla godisspåren och se om det kan få henne lugnare.

På eftermiddagen gick jag och pappa ner till brukshundklubben för lite lydnadsträning. Tuva kändes ganska seg, eller i varje fall i särskilt taggad och sugen på att träna lydnad. Vi började ändå med en liten "tävlingslik" kedja av fritt följ och läggande under gång. Fria följet var inte lika bra som på träningar där jag har en hög belöningsfrekvens men det var klart bättre än i riktiga tävlingssituationer. Pappa agerade tävlingsledare och kommenderade oss hit och dit, och Tuva brydde sig inte ett dugg. :) Vi tränade även lite hopp, ruta, platsliggning och hopp-stå. Det sista har jag ägnat lite tid under kvällen åt att lära om då jag insåg att Tuva har lärt in fel teknik för stoppet. Bara att göra om alltså, typiskt....

Tuva har varit ganska seg och spenderat större delen av dagen såhär...

Vi fortsätter i samma tempo

Livet rullar på och dagarna går verkligen i rasande fart nu! Det känns som att jag knappt hinner vakna innan jag ska gå och lägga mig igen... Inte mig emot egentligen, om jag inte har massor att göra blir jag odräglig (enligt mina kära föräldrar), men det är synd att jag inte hinner uppdatera här särskilt ofta.

Under veckan har vi i alla fall jobbat med agility och lydnad. Vi kämpar på med slalom ingångarna, men Tuva har nu förstått så pass mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare. Jag har beställt Susan Garettes DVD om 2x2-metoden, men självklart var den slut hos Canis så jag får väl vänta ett tag innan vi kan komma så mycket längre i träningen, tur att vi har lite annat att träna på också! :)

I lydnaden kämpar jag för att Tuva ska få en bättre attityd till apportering. Som läget har varit har hon gillat momentet och blivit glad av att se apporten men hennes grepp har varit lite "mesigt" och ibland har hon glappat lite i munnen. Jag grävde fram en artikel från Klickerklok, kollade på en film på Youtube och hittade sen massor av inspiration till att träna apporteringslekar, så det är det vi lägger mest tid och kraft på just nu.

Idag har vi även ägnat lite tid åt bruks. Eftersom jag tycker att Tuva har alldeles för bråttom i spåret provade jag en metod som Maria Yttermyr skrev om för att få ner tempot. Den går kortfattat ut på att man börjar med att trampa upp små "luktrutor" på ca 1 x 1 meter. Dessa "stöter man utav en händelse" på när man är ute på promenad och ger klick och belöning 3 - 4 gånger per ruta för att hunden sätter ner nosen i marken. Utifrån detta kan man börja lägga korta godisspår för att sedan så småningom gradvis gå över till "vanliga" spår.

Metoden låter bra, men om jag ska vara ärlig har jag inte riktigt tålamod att ta det så lugnt. Planen för imorgon är därför att testa korta godisspår i koppel och inte låta henne komma framåt om hon går för fort. Om detta inte skulle fungera får jag väl helt enkelt ta mig i kragen och arbeta om spårningen grundligt med Marias metod. Men människan är en lat typ, så jag ska prova denna lilla "genväg" först. :)

På eftermiddagen tränade vi lite på att plocka spårpinnar i en hästhagen. Tuva var riktigt duktig och kopplade faktiskt på nosen när hon inte kunde se pinnen! :)

Avslutar med några bilder från dagens agilityträning. Annica har fotat :)

Full ös - medvetslös

Igår var jag inte hemma någonting förutom en snabbis på eftermiddagen, så Tuva fick bara ett litet kort pass med shejping vilket inte räckte för att hålla henne lugn en hel kväll. Mamma hade tydligen haft det ganska jobbigt med en lagotto i ansiktet hela kvällen istället för skådisarna på TV. Inte så illa tycker jag, Tuva är ju t.o.m. ganska snyggt klippt nu!

Idag hade jag från början tänkt vara med på en träningstävling i lydnad men det blev inget av det så på förmiddagen fick Tuva istället gå ett spår. Det blev ca 100 - 150 meter, korsade två stigar, hade en ganska skarp sväng/vinkel och fick ligga 3 timmar. Efter första stigen hade jag dessutom lagt en belöning. Hon hade massor med överskottsenergi så hon drog iväg alldeles för fort i början och hittade nog något annat spår för hon gick helt fel. Jag valde då att ta tillbaka henne och visa henne vart spåret gick igen och sen hålla emot lite i linan så att hon inte kunde dra på i Tuvatempo... Resten av spåret gick inte så bra. Hon slog alldeles för mycket, och jag fick hjälpa henne ett antal gånger genom att hålla emot i linan. Övergången vid första spåret klarade hon dock bra och hittade sin belöning. När den var uppäten och hon skulle fortsätta spåra tror jag inte att hon förstod att spåret gick vidare (vi har ju bara lagt en slutbelöning tidigare) utan hon käkade mest gräs och jag fick hjälpa henne en hel del. När hon väl kopplade på näsan spårade hon hela sista biten i ett väldigt bra tempo. Hon missade dock godisbiten som jag hade lagt i vinkeln/svängen, men hittade och apporterad fint slutbelöningen. Till nästa vecka, som jag hoppas blir nästa gång som vi kan spåra, ska jag försöka ta mig till en bättre spårskog. Nu la jag spåret i skogen bakom vårt hus och där rastar många sina hundar (längs stigarna iallafall) och dessutom vet jag att det springer många rådjur där också, så det var säkert spår efter dem som Tuva tog i början.

Efter någon timmes vila hemma gick vi ner till UHVs agilityplan för att försöka göra oss av med lite mer överskottsenergi. Nere i dalen blåste det halv storm så stackars Tuva fick säkert kämpa en del för att kunna hoppa rakt, men hon var duktig ändå.
Vi började med slalomingångar. Tuva har verkligen fattat poängen med ingångarna när jag skickar henne från vänster och jag kan i princip skicka henne från "kl 1". Idag började vi med att skicka henne från höger sida också, och det var minsann lite svårare! Än har inte poletten trillat ner, men vi jobbar vidare.
Vi körde också "Basic grinds" där jag hade henne på höger sida hela tiden. Som inbiten lydnadsmänniska måste jag hela tiden tänka på att köra henne lika mycket på båda sidorna! Vi varierade iallafall med att köra 3 och 4 hinder, och att ha hindrena rakt efter varandra, flyttade i sidled eller vridna i sicksack. Bortsett från att jag inte lyckades få rätt avstånd mellan hindrena gick det väldigt bra. Tuva anpassade sig snabbt när jag justerade avståndet mellan hindrena och hoppade för det mesta väldigt bra. Det var riktigt kul att se hur lugnt hon fint hon hoppade i slutet och jag tror jag fick ut rätt effekt av övningen. Nämligen att hon gjorde en viktförskjutning och hoppade med bättre teknik än i början av passet. Då slängde hon sig över hindrena på fart...

Inte ens efter agilityn var Tuva särskilt trött så innan middagen tog vi en springtur i Hågadalen. 6 km på 33 min, i motvind... Tungan släpade nästan i marken på Tuva, men vid middagsbordet kom hon ändå och tiggde om mer träning (ibland undrar jag om det är dunderhonung i hennes mat) så vi körde ett litet pass med tricks också. Mamma filmade det, men min dator samarbetar verkligen inte med mig så jag får försöka ladda upp filmen via pappas dator, så fort jag hinner...

Nu äntligen verkar Tuva vara lugn, så då kanske jag kan få lite andra saker gjorda än hundträning...?

Min fina

Idag drog jag och Tuvisen själva ner till brukshundklubben för lite träning. Jag trodde vi skulle vara ensamma, med tanke på hur aktiva medlemmarna här är, men det var faktiskt tre andra ekipage på plan!
Vi började med en platsliggning. Jag vet att alla rekommenderar att man ska avsluta med platsen för då är hunden som lugnast, men för Tuvas del är det tvärt om! Hon blir helt uppskruvad av att få träna och är som mest igång när vi har tränat klart! Platsen gick galant. Eftersom det är drygt ett år sedan Tuva gjorde en plats senast började jag med att fresta henne att lyfta hakan från marken på olika sätt. Jag lyckades dock inte. Sedan gömde jag mig bakom några buskar och hon fick ligga i 1 min. Jag såg inga tendenser till att lyfta hakan utan Tuva såg stencool ut. Perfekt attityd; varken för loj eller för taggad. Duktiga tjejen! Buskar är föresten ett hett tips att gömma sig bakom, står man still ser inte hunden en men man själv kan kika riktigt bra!
I rutanträningen jobbade vi helt utan target och hon ställde sig aldrig precis intill en kon så det var riktigt positivt! Hon fick dock göra om några gånger när jag tyckte att hon kunde hitta en plats lite längre från någon kon.
Inkallning med ställande är fortfarande lika svårt tycker jag. Jag får nog ta mig en ordentlig funderare över mina kriterier innan vi tränar på det igen. Det är fortfarande explosiviteten i starterna som jag saknar.
I hopp över hinder kedjade vi ihop uthoppet och att sitta på kommando, och hon sprang mycket längre nu innan hon fick kommandot. Egentligen skulle hon kunna tävla även om hon satte sig närmare hindret, men jag tycker inte att det verkar särskilt bra för hennes kropp att få hoppa i stort sett stillastående, så därför lägger jag ner lite extratid på träningen av detta moment.
Vi avslutade med att Tuva fick gå lite på den lilla brukstrappan (heter det så?). Jag lyfte upp henne så hon fick gå de sista stegen nedför. Lite lagom lätt för henne :)
Allt som allt var det en bra träning och Tuva hade en väldigt positiv inställning till lydnaden. Så nu är hon verkligen min lilla fina vovve!

Veckans träning

I veckan har det faktiskt blivit mycket hundträning. Och bra sådan dessutom.

I tisdags var mamma med ner till brukshundklubben. Träningen blir verkligen lättare när man har en medhjälpare som endast är med för att hjälpa till, full service alltså! Det blev bara lydnadsträning, även om Tuva började med att springa fram till grinden till agilityplanen... Rutanträningen gick bra och dåligt. Det är intressant att det bästa skicket alltid är det första. Även om rutan flyttas till en helt annan plats direkt efteråt så är första skicket mycket bättre. Lite konstigt... Iallafall så de gånger hon hade problem att hitta en bra position i rutan hade jag is i magen och lät henne försöka igen och själv lista ut vart hon skulle. Att ha is i magen och låta hunden tänka är nog det som är bäst inpräntat i mig efter kursen för Klickerklok.
Inkallning med ställande tycker jag fortfarande är ett väldigt svårt moment, eftersom jag inte riktigt kan bestämma mig för vilket sorts stopp jag vill ha och mina kriterier är känns väldigt luddiga. Oftast stannar Tuva bra på kommando, utan target eller annan hjälp. Problemet är snarare att hon har för dålig fart i inkallningen, eftersom att hon vet att det kommer ett stoppkommando. Jag hittade som tur är (?) en artikel i ett gammalt nummer av Canis om just inkallning med ställande så jag ska läsa den och se om det kan göra mig klokare.
Hopp över hinder han vi också med innan det blev alldeles mörkt. Jag tycker att Tuva har satt sig för snabbt efter hindret, och därför gick vi tillbaka lite i träningen och jobbade med att hon frivilligt fick hoppa ut från mig och så kastade jag belöningen långt framför henne. Jag tycker det gav bra resultat och hon siktade mycket mera bort från hindret.

I onsdags var vi ner till UHV och körde agility. Vi la huvudfokuset på slalomen och jag tror att poeletten trillade ner för lilla fröken att hon ska runda pinnarna. Vi jobbar vidare med 2x2-metoden, men jag vet bara hur jag ska gå vidare under de första stadierna. Jag har inte riktigt fått kläm på hur jag ska slutföra träningen så jag får nog ta och köpa mig Shaping Success och Susans DVD. Efter nästa löning då...
Vi jobbade också med kombinationer där målet var att Tuva skulle kunna springa framför mig. Som man ofta gör i den avslutande kombinationen på agilitybanor. Till en början vände hon in mot mig efter första hindret, men efter några få repetioner fattade hon och sedan var det inga problem alls.
Tuva slutar verkligen aldrig att förvåna mig över hur snabbt hon förstår allt på agilityplanen. Kanske är det för att det är väldigt belönande för henne att bara få köra...?! Tänk om det kunde vara lika belönande att träna lydnad...

Utöver detta har vi varje dag kört lite shejping. Jag klämmer in små korta pass mellan alla miljoner andra grejer jag måste hinna med så framstegen kommer inte i någon rasande fart, men de kommer! Vi har mest jobbat med att vinka och stå på bakbenen, men också kört lite olika enkla positioner på en stor kudde, sitta vackert och backa. Så Tuva har minsan fått gnugga hjärncellerna en del!

Kräfta

Nu under kvällen har vi roat oss med shejping av lite trix. Shejping är verkligen kul, och jag har svårt för att hålla mig för skratt ibland. Tuva kan verkligen komma på helt otroliga beteenden att testa om hon inte får belöning för det första hon testar. Ikväll har jag t.ex. vid flera tillfällen funderat på om Tuva var en kräfta i sitt förra liv...

Ikväll har vi jobbat med att stå på bakbenen och sitta vackert. I båda fallen kan hon utföra beteendet snyggt, men jag vill ha bättre stadga och att hon kan hålla positionerna under längre stunder. Sitt vackert lät jag henne dessutom göra på en stor IKEA-kudde för att träna balansen ännu mer, och också stärka musklerna i ryggen. Hon förstod poängen till slut och nu ska vi bara få till bättre stadga.

På min lista över trix som vi ska försöka få till (gärna med stimuluskontroll) står;
- sitt vackert
- snurr och spinn
- stå på bakbenen
- stå på frambenen
- spela död
- vinka
- frysa nosen mot höften

Vi har alltså en del att jobba med. Tur att jag inte skrev något datum de ska vara klara... :-)

Skogsmulle

Idag tog jag äntligen tag i spårandet. Både jag och Tuva tycker att det är väldigt roligt att spåra (Tuva älskar det och blir smått tokig när spårselen kommer fram) men jag tycker att det är ganska svårt att veta hur mycket jag ska hjälpa Tuva hur mycket hon får slå o.s.v. så därför har det varit lite glest med spårträning. Och så tar det ju en del tid...

Idag fick Tuva två spår. Det första var ca 200 meter långt, fick ligga ca 3 timmar och korsade en stig. Det var första spåret för Tuva på väldigt länge och (därför?) drog hon iväg i en väldans fart. Första delen av spåret gjorde hon verkligen jättefint, men sedan tappade hon bort sig några gånger och spårade en del med för hög nos. Vid korsningen med stigen fick hon lite problem, men redde ut dem själv.
Det andra spåret gick riktigt bra. Det var i klart mycket besvärligare terräng, ca 100 meter långt och hade legat över 3 ½ timme. Här tog hon det mycket lugnare (hon var så illa tvungen, spåret låg i en brant uppförsbacke och gick minst sagt över stock och sten!), spårade med låg nos och jag behövde inte hjälpa henne nästan någonting. En gång tappade hon bort sig, men när jag visade tillbaka henne till spåret gick resten bra.
Mellan spåren fick Tuva ligga uppbunden på UHVs plan och vila huvudet när jag tittade på deras KM i agility. Efter spårningen passade vi på att testa delar av KM-banan. Tuva tog kombinationerna bra och hade fantastiskt fina kontaktfält! Halleluja! Nu ska vi bara fixa ett slalom, och hela knän till matte, sen ska vi också vara med! Det är ju en helt annan stämning vid en agilitytävling jämfört med t.ex. lydnadstävlingar och jag älskar den stämningen. Den påminner mig om tiden då jag tävlade med hästarna.

Även om jag inte har uppdaterat så flitigt under veckan så har vi tränat en del. I agilityn så har vi börjat lära om slalomen med Susan Garretts 2x2-metod. Än så länge har vi inte kommit så långt, men jag gillar det jag har sett av metoden. I lydnaden så har jag bestämt mig för att ta tag i inkallning med ställande. Vi har börjat jobba mot något som kan bli hopp-stå. Inte heller här har vi kommit så långt, men vi har kul i alla fall! Dessutom verkar Tuva tycka att lydnaden är mycket roligare nu när vi inte bara tragglar lydnad utan kör lite olika sporter.

Här är några bilder från igår. Idag har dock mamma och jag varit framme med saxen så nu ser hon lite mer...

Pälsen

Tuvas pälsstatus för tillfället. Själv tycker jag att hon är alldeles perfekt nu, om vi bara klippte så att hon såg lite mer... Galenpannan är alltid på G

Grunder

När jag cyklar till jobbet kl 6.30 på morgonen känns det verkligen som att hösten har kommit. I söndags när jag och Tuva skulle träna torrhandling var jag nästan övertygad om att juli hade kommit tillbaka! Fastän jag höll träningspassen riktigt korta märktes det på Tuva att hon tyckte det var jobbigt med värmen. Själva handlingen skötte hon galant. Hon fattade allting på en gång och körde som en klocka. Tyvärr gjorde inte jag det... Speciellt i cirkelarbetet har jag en tendens att slå knut på mina egna ben. Det gör dock inte så mycket, för vi har himla roligt ändå! Jag passade på att nöta lite höger- och vänsterhalter i fria följet. På bara några minipass blev det genast mycket bättre.

Igår och idag har det blivit lite shejping. Dels backande i kombination med fjärrens skifte stå - sitt, för att få henne att inte flytta fram baktassarna när hon sätter sig, lite snurrar, frysa-nosen-mot-höften och sitta vackert. Idag testade jag att lägga ut en leksak och ge "varsågod" när hon satt "vackert". Jag vet inte om det var leksaken som gjorde det, om hon var riktigt taggad för att hon inte har tränat på ett tag eller om det var för att jag helt enkelt bestämde mig för att idag skulle hon baske mig kunna sitta vackert längre stunder, men jag kunde helt plötsligt sträcka tiden flera sekunder. Det låter kanske inte mycket, men tidigare har hon bara kunnat sitta i max 2 sekunder och då med doggie-zenhjälp, så att hon nu sitter flera sekunder helt utan hjälper tycker jag är ett stort framsteg!

På kvällen gick jag och mamma ner till brukshundklubben för att köra lite agility. Eftersom Tuvas slalom är mer eller mindre kaos jag har bestämt mig för att lära om det från början genom 2x2-metoden. Idag kom vi inte så långt, men hon har ett väldigt bra driv mot ingången och jag kunde skicka henne från både "halv nio" och "halv tre".

Vi körde också gungan och nu har hon fått riktigt bra självförtroende där. Hon galopperar rakt upp utan att tveka, och springer gärna upp på den även om jag inte har skickat henne på den. Vi har fortfarande en medhjälpare som håller i den på väg ner, men nu behövs det inte mycket hjälp. Eftersom hon blev lite skrämd av den tidigare vill jag dock gå väldigt försiktigt fram. Än så länge går det väldigt bra och snart är väl gungan Tuvas favorithinder!

Kontaktfälten går det också framåt med. Första gången jag skickade Tuva över A-hindret hade hon en jäkla fart och mer eller mindre flög över toppen så då han hon inte stanna med "två på, två av", men de andra gångerna la hon tyngden fint bakåt redan på toppen och hade riktigt snygga kontaktfält!

För tillfället för jag ingen logg över träningen, men idag låg vi klart över 80% i alla övningar. Och Tuva är i sjunde himlen så fort vi kommer in på agilityplanen!

Lilla skrutten har blivit riktigt duktig bland alla hinder!