Full ös - medvetslös

Igår var jag inte hemma någonting förutom en snabbis på eftermiddagen, så Tuva fick bara ett litet kort pass med shejping vilket inte räckte för att hålla henne lugn en hel kväll. Mamma hade tydligen haft det ganska jobbigt med en lagotto i ansiktet hela kvällen istället för skådisarna på TV. Inte så illa tycker jag, Tuva är ju t.o.m. ganska snyggt klippt nu!

Idag hade jag från början tänkt vara med på en träningstävling i lydnad men det blev inget av det så på förmiddagen fick Tuva istället gå ett spår. Det blev ca 100 - 150 meter, korsade två stigar, hade en ganska skarp sväng/vinkel och fick ligga 3 timmar. Efter första stigen hade jag dessutom lagt en belöning. Hon hade massor med överskottsenergi så hon drog iväg alldeles för fort i början och hittade nog något annat spår för hon gick helt fel. Jag valde då att ta tillbaka henne och visa henne vart spåret gick igen och sen hålla emot lite i linan så att hon inte kunde dra på i Tuvatempo... Resten av spåret gick inte så bra. Hon slog alldeles för mycket, och jag fick hjälpa henne ett antal gånger genom att hålla emot i linan. Övergången vid första spåret klarade hon dock bra och hittade sin belöning. När den var uppäten och hon skulle fortsätta spåra tror jag inte att hon förstod att spåret gick vidare (vi har ju bara lagt en slutbelöning tidigare) utan hon käkade mest gräs och jag fick hjälpa henne en hel del. När hon väl kopplade på näsan spårade hon hela sista biten i ett väldigt bra tempo. Hon missade dock godisbiten som jag hade lagt i vinkeln/svängen, men hittade och apporterad fint slutbelöningen. Till nästa vecka, som jag hoppas blir nästa gång som vi kan spåra, ska jag försöka ta mig till en bättre spårskog. Nu la jag spåret i skogen bakom vårt hus och där rastar många sina hundar (längs stigarna iallafall) och dessutom vet jag att det springer många rådjur där också, så det var säkert spår efter dem som Tuva tog i början.

Efter någon timmes vila hemma gick vi ner till UHVs agilityplan för att försöka göra oss av med lite mer överskottsenergi. Nere i dalen blåste det halv storm så stackars Tuva fick säkert kämpa en del för att kunna hoppa rakt, men hon var duktig ändå.
Vi började med slalomingångar. Tuva har verkligen fattat poängen med ingångarna när jag skickar henne från vänster och jag kan i princip skicka henne från "kl 1". Idag började vi med att skicka henne från höger sida också, och det var minsann lite svårare! Än har inte poletten trillat ner, men vi jobbar vidare.
Vi körde också "Basic grinds" där jag hade henne på höger sida hela tiden. Som inbiten lydnadsmänniska måste jag hela tiden tänka på att köra henne lika mycket på båda sidorna! Vi varierade iallafall med att köra 3 och 4 hinder, och att ha hindrena rakt efter varandra, flyttade i sidled eller vridna i sicksack. Bortsett från att jag inte lyckades få rätt avstånd mellan hindrena gick det väldigt bra. Tuva anpassade sig snabbt när jag justerade avståndet mellan hindrena och hoppade för det mesta väldigt bra. Det var riktigt kul att se hur lugnt hon fint hon hoppade i slutet och jag tror jag fick ut rätt effekt av övningen. Nämligen att hon gjorde en viktförskjutning och hoppade med bättre teknik än i början av passet. Då slängde hon sig över hindrena på fart...

Inte ens efter agilityn var Tuva särskilt trött så innan middagen tog vi en springtur i Hågadalen. 6 km på 33 min, i motvind... Tungan släpade nästan i marken på Tuva, men vid middagsbordet kom hon ändå och tiggde om mer träning (ibland undrar jag om det är dunderhonung i hennes mat) så vi körde ett litet pass med tricks också. Mamma filmade det, men min dator samarbetar verkligen inte med mig så jag får försöka ladda upp filmen via pappas dator, så fort jag hinner...

Nu äntligen verkar Tuva vara lugn, så då kanske jag kan få lite andra saker gjorda än hundträning...?