Min fina

Idag drog jag och Tuvisen själva ner till brukshundklubben för lite träning. Jag trodde vi skulle vara ensamma, med tanke på hur aktiva medlemmarna här är, men det var faktiskt tre andra ekipage på plan!
Vi började med en platsliggning. Jag vet att alla rekommenderar att man ska avsluta med platsen för då är hunden som lugnast, men för Tuvas del är det tvärt om! Hon blir helt uppskruvad av att få träna och är som mest igång när vi har tränat klart! Platsen gick galant. Eftersom det är drygt ett år sedan Tuva gjorde en plats senast började jag med att fresta henne att lyfta hakan från marken på olika sätt. Jag lyckades dock inte. Sedan gömde jag mig bakom några buskar och hon fick ligga i 1 min. Jag såg inga tendenser till att lyfta hakan utan Tuva såg stencool ut. Perfekt attityd; varken för loj eller för taggad. Duktiga tjejen! Buskar är föresten ett hett tips att gömma sig bakom, står man still ser inte hunden en men man själv kan kika riktigt bra!
I rutanträningen jobbade vi helt utan target och hon ställde sig aldrig precis intill en kon så det var riktigt positivt! Hon fick dock göra om några gånger när jag tyckte att hon kunde hitta en plats lite längre från någon kon.
Inkallning med ställande är fortfarande lika svårt tycker jag. Jag får nog ta mig en ordentlig funderare över mina kriterier innan vi tränar på det igen. Det är fortfarande explosiviteten i starterna som jag saknar.
I hopp över hinder kedjade vi ihop uthoppet och att sitta på kommando, och hon sprang mycket längre nu innan hon fick kommandot. Egentligen skulle hon kunna tävla även om hon satte sig närmare hindret, men jag tycker inte att det verkar särskilt bra för hennes kropp att få hoppa i stort sett stillastående, så därför lägger jag ner lite extratid på träningen av detta moment.
Vi avslutade med att Tuva fick gå lite på den lilla brukstrappan (heter det så?). Jag lyfte upp henne så hon fick gå de sista stegen nedför. Lite lagom lätt för henne :)
Allt som allt var det en bra träning och Tuva hade en väldigt positiv inställning till lydnaden. Så nu är hon verkligen min lilla fina vovve!