Skogsmulle

Idag tog jag äntligen tag i spårandet. Både jag och Tuva tycker att det är väldigt roligt att spåra (Tuva älskar det och blir smått tokig när spårselen kommer fram) men jag tycker att det är ganska svårt att veta hur mycket jag ska hjälpa Tuva hur mycket hon får slå o.s.v. så därför har det varit lite glest med spårträning. Och så tar det ju en del tid...

Idag fick Tuva två spår. Det första var ca 200 meter långt, fick ligga ca 3 timmar och korsade en stig. Det var första spåret för Tuva på väldigt länge och (därför?) drog hon iväg i en väldans fart. Första delen av spåret gjorde hon verkligen jättefint, men sedan tappade hon bort sig några gånger och spårade en del med för hög nos. Vid korsningen med stigen fick hon lite problem, men redde ut dem själv.
Det andra spåret gick riktigt bra. Det var i klart mycket besvärligare terräng, ca 100 meter långt och hade legat över 3 ½ timme. Här tog hon det mycket lugnare (hon var så illa tvungen, spåret låg i en brant uppförsbacke och gick minst sagt över stock och sten!), spårade med låg nos och jag behövde inte hjälpa henne nästan någonting. En gång tappade hon bort sig, men när jag visade tillbaka henne till spåret gick resten bra.
Mellan spåren fick Tuva ligga uppbunden på UHVs plan och vila huvudet när jag tittade på deras KM i agility. Efter spårningen passade vi på att testa delar av KM-banan. Tuva tog kombinationerna bra och hade fantastiskt fina kontaktfält! Halleluja! Nu ska vi bara fixa ett slalom, och hela knän till matte, sen ska vi också vara med! Det är ju en helt annan stämning vid en agilitytävling jämfört med t.ex. lydnadstävlingar och jag älskar den stämningen. Den påminner mig om tiden då jag tävlade med hästarna.

Även om jag inte har uppdaterat så flitigt under veckan så har vi tränat en del. I agilityn så har vi börjat lära om slalomen med Susan Garretts 2x2-metod. Än så länge har vi inte kommit så långt, men jag gillar det jag har sett av metoden. I lydnaden så har jag bestämt mig för att ta tag i inkallning med ställande. Vi har börjat jobba mot något som kan bli hopp-stå. Inte heller här har vi kommit så långt, men vi har kul i alla fall! Dessutom verkar Tuva tycka att lydnaden är mycket roligare nu när vi inte bara tragglar lydnad utan kör lite olika sporter.

Här är några bilder från igår. Idag har dock mamma och jag varit framme med saxen så nu ser hon lite mer...